Midsommarhelgen med våra systrar i Stockholm var himla skön och rolig! Det blev frukost på balkong, grillning, bad, gröna lund och massa skönt, lugnt häng med mysig familj.
Tina och Malik som jobbar på sjukhuset visade mig kanyler som har samma storlek som epiduralen. Jag blir konstigt nog inte avskräckt av sådant utan snarare lugnad av att få sitta och hålla i den och känna hur den känns så att man är förberedd på ett annat sätt. Man vet vad det är man ska vänta sig. Jag vill gärna ha epidural om det finns tid till det när det är dags.
Jag är faktiskt inte alls orolig inför förlossningen som det känns nu. Jag ser tillochmed fram emot det även fast man är fullt medveten om att det kommer göra ont och vara hemskt på många sätt. Jag försöker förbereda mig genom att acceptera att jag inte kan ha kontroll på allt som händer, att det kommer göra väldigt ont och att jag antagligen kommer att bli rädd och vilja gå hem. Det är ok.
Vi fick massor av Mejas och Stellans gamla kläder till krabaten och en liten åsna som Meja hunnit leka in lite. Vi tar över traditionen från Annes familj att döpa gosedjur efter de som vi fått dem av eller som de på något annat sätt har koppling till. Jag har ägnat kvällen nu när vi kommit hem åt att sortera bland kläderna efter storlekar, packa upp och ställa i ordning lite grejer och längta.
Libero, Lisa, Maria, Chalmers, Meja och Jan har redan tagit plats i vagnen i väntan på att deras kompis ska komma.
Hahaha vilket gäng det är som väntar på krabaten! Jag skulle trivas som fisken i vattnet bland de där tokarna! :) Vecka 31 nu alltså det går vansinnigt fort tycker jag som slipper kånka på tung mage! Saknar er! Kram
SvaraRadera