Preggognäll på hög nivå

"Du ska njuta av din graviditet. "

Jaha... hur då? Jag är nog inte urmodern själv utan antagligen ganska mycket vekling för jag är redan trött. De senaste dagarna har jag tillochmed gråtit på vägen från jobbet av trötthet, ångest och värk. Jag vill inte ens gå dit längre. Ska det vara så?
Det skulle väl vara mysigt att vara gravid? Titta på mammakläder, babygrejer och njuta av väntan. Tid att planera och drömma. Nej, jag vet knappt vilken vecka jag är i längre och jag njuter inte av graviditeten.

Jag skäms för att jag har ont av foglossningen för jag känner mig så himla vek och jag är orolig för att tröttheten och värken ska bli värre ju större jag blir.
Jag är stressad över allt jag ska tänka på och hinna med innan barnet föds.
Jag får ångest och skäms för att jag tycker synd om mig själv när jag är för trött för att göra saker som borde vara roliga eller enkla.
Jag känner mig begränsad för att jag inte kan röra mig som vanligt eftersom saker jag alltid gjort annars känns obehagligt, tar emot eller gör ont.
Jag vet att jag borde träna för att må bättre och det alltså är mitt eget fel att jag mår om jag gör.
Jag längtar som en dåre efter barnet och önskar att jag bara fick vara helt ego och bara tänka på oss.
Framförallt känns det faktiskt sjukt ensamt att inte våga prata med någon om det här för jag är rädd att verka gnällig, så att jag får lov att skriva det i bloggen istället. =)

Nu har jag bokat in sjukgymnastik, yoga och vattengympa för att ta tag i min hälsa för det har jag läst ska vara bra. Sådär. Duktig flicka. Lite mer grejer i almanackan. Betyder det att jag får ta bort något annat??

//Line

Kickin' it out

Nu sparkas ungen.
Det känns oftare på insidan säger Line. Jag har försökt känna efter men för det mesta känner jag inget. Inte förrän idag. Kändes som att någon petade på min hand inifrån en gång. Sen var det lika lugnt som tidigare. Mållös spänning. Jag vill ju bli sparkad på igen. Man börjar ju ifrågasätta om jag verkligen kände en spark när det inte kommer fler. Det var samma sak när vi första gången hörde hjärtat med dopplern och tappade bort ljudet för att inte hitta det igen på länge.

I challenge you, you unborn child!

//Jan

Håll i er! Preggokvinnan talar...

Jo jag har haft en så kallad hormonvecka. Upp ner upp upp neeeeer...

Helt otroligt vad man kan känna sig dum i huvudet när sådana dagar kommer. Ena stunden strålande lycklig för att solen skiner och det luktar gott och världen är vacker och allt är bra och spännande och inspirerande!
Nästa stund tappar man det där underbara och allt blir sjukt jobbigt. Man känner sig maktlös och kontrollerande. Jobbiga drömmar som man haft på natten hänger kvar och obehagliga fantasier blir plötsligt svåra att skilja från verkligheten. Det är då små saker kan bli väldigt stora. Man bryter ihop utan att veta varför. En kollega förstod precis vad jag menade och gav ett exempel från sin graviditet:

Hon är törstig och hennes man går iväg och köper Fanta till henne. När han kommer tillbaka skriker hon och gråter:
-Varför köpte du inte Cola???!! Förut brukade du köpa cola som du vet att jag tycker om!! Du känner inte mig längre!!!!! Bryr du dig inte om mig alls???!!
Varpå han lugnt traskar tillbaka till affären och köper cola istället.

Haha. Man kan skratta åt det sådär i efterhand. Skönt med kollegor som gör att man inte känner sig ovanligt störd. Men kanske allt det där knasiga bottnar i en rädsla att gå igenom allting själv. Att inte vara tillräckligt viktig för sin partner. En rädsla för att vara ensam om sina känslor och om graviditeten.

Just för tillfället är allting fint i alla fall! Ute står världen i blom, jag har en underbar sambo och vi sitter på en skön tågresa upp mot en väntande påskhelg med familjen.

/Line

Size

Graviditetsvecka: 20 (19+2)
Mammans vikt: 67 kg
Krabatens längd: ca 19cm

Den egna uträkningen jag gjort på nätet redan i vecka 5 stämde precis med det datum vi fick efter rutinultraljudet. Det känns häftigt nu när man vet lite bättre hur vårt barn har det där inne. Huvudet ditåt. Rumpan ditåt. Rullar runt lite. En annan förståelse. Fast det är fortfarande overkligt att jag har en riktig människa inuti mig.

Jag tycker mig kunna känna svaga fosterrörelser nu. Mest idag. Antagligen för att jag varit på föreläsning och suttit stilla hela dagen och haft möjlighet att känna efter. Det känns som att en liten bubbla studsar till där inne. Svagt. Men spännande.

/Line

RUL 2011-04-14

Beräknad födelse: 2011-09-09

Who's your daddy.

Här ska man bli pappa. Känns ju finfint. Lines mage växer för var dag. Men det är länge kvar, snart halvtid. Ungen har börjat röra på sig är Line övertygad om men det är svårt att urskilja från vanlig tarmverksamhet. Jag har tänkt att jag också skulle vilja känna barnet röra sig och sparkas å sånt. Men jag unnar dom upplevelserna till Line. Det är ju trots allt hon som är gravid. Jag får vänta tills det känns på utsidan. Sen är det ju inte en dans på rosor att svansa runt med en liten människa i magen och själva födseln är ingen hobby direkt. Som sagt, länge kvar innan den kommer ut. Det är egentligen helt sjukt hur formbar en kropp kan vara. Knodden ska ju komma ut ur .. ja ni vet vad. "Utgången" är ju ingen motorvägstunnel direkt. Men folk (kvinnor) föder ju titt som tätt här i världen trots att det verkar göra jä**igt ont. Kudos till alla kvinnor och till min blivande barnmor, Line.

tudiluu bloggen
/Jan

Doppler

Vi köpte en doppler så att vi skulle kunna lyssna på barnets hjärtljud. Det är en helt fantastisk grej! Jag är så himla glad att man har den nu när jag ännu inte lyckats känna några fosterrörelser. Den lugnar en när man blir lite orolig och ger mig ett stort leende på läpparna varje gång vi har lyssnat.

I början var jag lite tveksam eftersom jag hört att man inte ska använda den för ofta. På paketet står att man ska använda den max 2 ggr per dag. Men jag kom fram till att lagom brukar vara bäst. Så det har blivit att vi har använt den ca 1 gång i veckan/ varannan vecka.
Vi hade lite tur och kunde höra hjärtljuden första gången i vecka 11, men sen var det svårt att hitta dem igen. Efter vecka 15 har det dock inte varit svårt att hitta.

När vi köpte vår Caremaxx doppler medföljde en liten, liten tub gel som man ska på magen ha för att kunna höra något. Nu när den börjar ta slut så gick jag till apoteket för att köpa nytt. Först sa de att man skulle ha Blågel, för det hade man tydligen använt tidigare. Men nya bud gott folk! Man ska ha något som heter Glidslem som fungerar friktionshämmande på huden.
Sammanfattningsvis så jag är supernöjd med min doppler och det ska bli kul att kunna dela ljuden med familj och släkt när jag träffar dem nästa vecka!

 

/Line

Still no movement

Morgonstund. Jag försöker ligga helt stilla och koncentrerad och känna efter. Väntar på att något ska röra sig där inne. Att man ska känna något kurrande, bubblande eller sprattlande i magen som inte är helt vanliga krångliga tarmar.
Jag lägger handen på magen. Som för att försöka fokusera koncentrationen till ett område där jag vet att du borde vara. Men jag känner bara min egen puls som dunkar så att magen studsar. Lite frustrerande att inte ens kunna känna om du lever där bakom. Att inte kunna se in i sig själv. Men jag vet att du är där. Snart närmar vi oss redan halva graviditeten och jag längtar tills du kommer ut!!

/Line

Into the jungle of prams

Då var det dags att göra ett seriöst försök att utforska baby och barnmässan. På att-göra-listan stod barnvagnstestning på mässans ökända testbana överst. Banan är inte nådig, färden går över stock och sten, i sandlåda samt sicksack mallan blomkrukor med mera. Prepare for a bumpy ride... Vi konstaterade snabbt att stockarna var det största hindret för kategorin med små svängande hjul fram. Sen är ju inget omöjligt om man kör tillräckligt fort. "Lite" guppig färd bara. Men det var nog lika bra att vi inte fick testa vagnarna med barn i. Hade nog varit ett rätt hyffsat hjärnskakat barn efter denna tur.

Ett par vagnar tyckte vi passade oss. Babyjogger City Select (första bilden) och iCandy (andra bilden). Sen hittade vi en vagn av märket Graco som var intressant. Dock gick vi hem vagnlösa denna dag. Fast vi grät inte för det. Vi fick i alla fall med oss en massa grejjer som alla prompt ville ge oss. Barnmat, blöjor, leksaker, lotion med mera.

//J

Kommentarer

Nu har jag fixat inställningar så att det går att kommentera om man vill.
Mer uppdateringar och kanske lite bilder på magen kommer snart. Är inte säker på att vi hinner lägga upp det i helgen dock eftersom det är flyttdags. På söndag kör vi upp för backen till en större lägenhet som vi ska hyra i andra hand i väntan på annat. Det ska bli väldigt skönt att få mer ljus och utrymme, färre trappsteg och större säng! Jag ska inte bära egentligen eftersom jag fått lite problem med foglossning som värker i rygg och höfter. Så vi hoppas på flytthjälp. ;)
 /Line