Mina fina fina underbara.
måndag 19 september 2011
Klena morsan
Badar i svett och tårar. Smärta och skuldkänslor. Mina tuttar är inte goda nog. Mjölkstockning och spruckna revben. Varje måltid, varje rörelse är en kamp mot min ömmande kropp. Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt. Jo så är det. Det är jobbigt i början. En förlossning sliter på kroppen. Amningen är tuff för alla de första veckorna. Jag känner mig rätt så svag. Men det pratar man inte högt om. Tur att sonen är en nöjd och glad liten pojk för det mesta och att pappan är så full av kärlek och tålamod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är duktig(ni är helt enkelt asbra päron)och det är en omställning när Lillen tittar ut. Förstår att du känner dig sliten, men det är lättare att stå ut med allt när man ligger och myser med den lilla, snart kommer första leendet också. Då dör du =)Han är jätte söt er lilla kille =)
SvaraRaderaGud vad jag önskar att jag skulle kunna få vara med er där börta i Götebörg. Han är så sjukt söt, och jag är glad att han verkar vara glad och trevlig för det mesta!
SvaraRaderaSnart blir det bättre Line, snart kommer du inte ens att komma ihåg att du ens tyckte att det var jobbigt (erfaren födare här). Och tänk vilken tur att du har din Janne. Bättre farsa och kille går nog inte att få.
Pussar på er hela familjen. Saknar er och tänker på er nästan varje dag.
Lisa