Mina fina fina underbara.
måndag 19 september 2011
Klena morsan
Badar i svett och tårar. Smärta och skuldkänslor. Mina tuttar är inte goda nog. Mjölkstockning och spruckna revben. Varje måltid, varje rörelse är en kamp mot min ömmande kropp. Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt. Jo så är det. Det är jobbigt i början. En förlossning sliter på kroppen. Amningen är tuff för alla de första veckorna. Jag känner mig rätt så svag. Men det pratar man inte högt om. Tur att sonen är en nöjd och glad liten pojk för det mesta och att pappan är så full av kärlek och tålamod.
lördag 17 september 2011
Sova sova sova
Ville är en riktig liten perfekt underbar varelse (tycker mamman åtminstone). Hans dagar verkar än så länge till största delen bestå av att sova mellan måltiderna.
/Line
onsdag 14 september 2011
Dagens bilder
Intressant mönster !?!
Ville är inte så farligt stor, så han drunknar i de mesta vi har att klä på honom.
Något att växa i tänker jag :D
//J
fredag 9 september 2011
onsdag 7 september 2011
Väntan
Nu är det vecka 40. Sista veckan ska det vara. Två dagar kvar ska det vara. Fast ändå inte. Jag tror det blir längre. Jag är nöjd om det kommer att komma igång av sig självt. Tre veckor får man gå över tiden här i Göteborg innan de försöker sätta igång förlossningen. Jag har en risifrutti i kylen som går ut den 27:e. Jag tänkte när jag köpte den att jag hoppas och tror att barnet kommer att vara ute tills dess. Jag får inte äta den innan förlossningen. Jag längtar väldigt mycket efter den där risifruttin.
Mina dagar är förstås mycket väntan och vilan, samtidigt som de består av en massa försök att sysselsätta mig så att jag inte ska känna mig rastlös och meningslös. Det är roligare att ha ett litet mission varje dag. Igår köpte vi en fin gungstol.
Idag har jag skällt ut vår före detta hyresvärd. Flåsig och upprörd höggravid kvinna blir kanske lyssnad på? De skulle ta ett möte och återkomma snart.
Idag har jag skällt ut vår före detta hyresvärd. Flåsig och upprörd höggravid kvinna blir kanske lyssnad på? De skulle ta ett möte och återkomma snart.
//Line
måndag 5 september 2011
När är snart?
De säger att det är dags snart! Doktorn påstår att barnet kommer ut 9:e september. Värre nattmösseprat har vi inte hört. Vad tror ni? Ska vi slå vad?
Vi sätter en tia var på att hen kommer den 11:e respektive 18:e. Fritt fram att satsa vad ni vill. Får ingen rätt så går pengarna oavkortat till vår förstfödda. Om någon gissar rätt så får denne gratis barnasaliv och kräks på tröjan eller något liknande kul (Pengarna går fortfarande oavkortat till vår förstfödda).
We dare You. All in!!
torsdag 1 september 2011
Ett annat babygym
Vi tyckte att de vanliga babygymen i tyg var tråkiga. Men så hittade vi ett i trä på IKEA och kom på att vi kunde modifiera det lite så att det skulle vara lite roligare. Blev snyggare också än de andra babygymen tycker jag. Det bästa är ju att man kan byta ut grejerna beroende på vad ungen gillar att titta, känna, lyssna, lukta på.
Som förskollärare och arbetsskadad måste jag ju självklart också se allting ur barnperspektiv så jag lade mig själv i babygymet och tittade på det estetiska och sinnliga från det hållet och kände mig ganska nöjd med resultatet. Satte också en liten spegel på undersidan så att bebisen kommer att kunna se sig själv.
Den söta handgjorda filten shoppade jag i Timmele igår när jag var och hälsade på Jonna. Fyndade också en hel del coola babykläder.
Det är kul att köpa saker, längta, drömma, planera och försöka tänka sig hur det kommer att bli med en till person i livet. Men det är en lång väntan för oss som längtar och samtidigt väldigt svårt att föreställa sig att den faktiskt på riktigt kommer att ligga på den där filten snart...
//Line
Känslor om kroppen och graviditeten
Jag har skrivit ihop det jag vill minnas om vad jag tänkt och känt om den här graviditetens kroppsliga förändringar.
Ja, vad hände egentligen i kroppen när jag blev gravid? Det var liksom inte bara en mage som började växa. Hormonerna har levt loppan där inne och ställt allt på ända. Andra verkar inte se det men jag ser - jag är inte samma längre. I början hajade jag till när jag såg mig i spegeln, lite skrämd av att jag inte kände igen mig riktigt. Något med ansiktet var annorlunda. Huden förändrades på något sätt.
Kroppen kändes också annorlunda ganska snart. Blodet ökar ju fascinerande mycket i mängd när man blir gravid, kroppen kräver mer syre, man blir andfådd, trött och det var en omställning att plötsligt inte kunna hålla samma tempo i uppförsbackarna.
Jag fick tidigt ganska ont av foglossning och har haft mer eller mindre ont i ryggen/höfterna sedan vecka 14. Det är ändå något jag lärt mig leva med och det blev lite bättre när jag begränsade min rörlighet. Jag fick helt enkelt sluta med aktiviteter som att springa, hoppa, ta stora steg, sitta länge på en stol, komma upp från golvet eller sängen eller göra hastiga rörelser. Jag har fått en helt ny förståelse för hur det måste kännas att bli gammal och inte kunna komma upp när man ramlat eller varför de rör sig så himla långsamt så att man kan tro att de står stilla om man inte tittar noga.
Det var tufft en period i våras när jobbet kändes tungt, järnet var lågt och jag gick hem och grät av trötthet och värk varje dag. Janne är en ängel som har ork att ta hand om både mig och allt annat i sådana situationer.
Det långsammare tempot i kombination med mitt vanliga sug efter god mat och sötsaker gör förstås att jag ökat i vikt (mer än bara bebis, moderkaka, fostervatten och blod). Jag tror att jag äter något mer än vanligt också även fast jag inte fått några cravings efter något konstigt som jag inte brukar äta annars. Jag passar på att unna mig extra mycket tårta, våfflor, glass och sådant förstås när man ändå bara ska bli större. Det är skönt. Bry sig kan man göra sen. Törstigare än vanligt är jag förstås eftersom blod och vätska och fostervatten ska öka i mängd och bytas ut hela tiden. Ibland har jag vaknat och känt mig lite lätt bakis och uttorkad, fast förstås utan att ha fått en enda droppe vin kvällen innan. Nu när det närmar sig slutet börjar tyngden bli lite mer påtaglig för kroppen och i synnerhet fötterna som oftast värker ordentligt efter en promenad. Det närmar sig 20 kilos viktuppgång. Ni gulliga som påpekar att jag ser ungefär lika ut som innan fast med en liten rund mage, har nog bara glömt hur jag såg ut:
En smalis var jag ju faktiskt innan allt började på allvar. Jag hade själv glömt hur jag såg ut tills jag häromdagen återfann den här bilden som är tagen dagen efter vi fick veta att vi väntade barn. Men jag har förtroende för att jag kommer att gå ner det mesta igen efter barnet är fött.
Något som varit lite spännande är att brösten växt såpass mycket och man har fått lov att köpa ordentliga BH-ar för första gången någonsin. Det var nästan lika spännande som att se magen växa i början.
Allt det här med magen är förstås en intressant del av graviditeten. Jag har förstått att många gravida kan störa sig på kommentarer om magens storlek, människor som tar sig friheter att klämma på magen eller gissningar om barnets kön baserat på magens form. Jag har inte tyckt att folk varit jobbiga med sådant alls. Det bemötande min mage fått av omgivningen har känts välvilligt och gulligt. Och vart börjar och slutar egentligen min mage längre? Innan jag blev gravid tänkte jag mig nog att magen skulle växa ut som en slags böld från kroppen, en extra del av mig själv. Men så är det ju inte. Livmodern och barnet känns som någonting bortanför min egen kropp även fast det växer inuti kroppen och tar plats från allt som normalt sett brukar vara där. Tarmar, muskler, lungor och sådant flyttar sig och den nya, mjukare, rörliga, oformliga magen kan ge ett visst obehag - särskilt när jag ligger på rygg av någon anledning. En slags alien-känsla helt klart.
Jag förstår nu att man inte tycker att det är gulligt med gravidmage på sig själv, när man inte känner igen så mycket av sitt forna jag utan mer betraktar sig själv som en rätt otymplig behållare. Händerna på magen är inte där för att markera och stoltsera med magen (vilket jag lite smått irriterat kunde tänka om gravida tidigare), utan för att hålla emot en sparkande fot, bära upp en tungt studsande mage, klämma på delar som inte känns som de brukar, klappa lugnande på människan där inne av oro att den kanske inte ska trivas i sin trånga miljö eller så har händerna helt enkelt hamnat på magen för att det inte längre finns utrymme att vila armarna i knät eller i kors.
Ofta när jag går på stan eller sitter på bussen eller någonstans nu för tiden så känns det som att människor tittar mycket. Det är väldigt gulligt när folk gratulerar eller kommenterar magen, reser sig för att man ska få sitta eller tittar efter lite extra så att man har det bra. Det är fint. Jag tar inte illa upp när folk bryr sig.
Men när man känner sig stor som ett berg och alla kläder blivit för små och man går på stan i en helt vanlig klädaffär och försöker hitta något som inte är för litet och för tight att ha på sig och superspinkiga fjortisar tittar medlidsamt eller rent utav förvånat på en så känner man sig bara fel... fel och utanför. "Vad gör hon här?" får man för sig att de tänker. "Borde hon inte sitta hemma i sina mjukisbyxor istället för att gå här och tro att hon kan komma i några av de här kläderna?" inbillar man sig att de säger till varandra i smyg. Haha.. det är lite komiskt men då kan jag plötsligt känna mig utsatt. Så har det hänt att jag går till KappAhls bigsize-avdelning eller någon mammaklädesbutik och handlar istället för att få känna mig hemma även om kläderna inte var särskilt snygga egentligen. Jag fegar ur och anpassar mig.
Det kanske ibland kan låta som att jag inte uppskattar att vara gravid... och nja... det är förstås dubbelt. Jag är fullkomligt överlycklig, sprudlande över tanken på att jag har fått äran att bära vårt barn och kroppens alla förändringar är spännande tecken på att den växer och att det går närmare målet. Dessutom skulle jag ju säga att jag haft en enkel graviditet, utan illamående, komplikationer eller stora svårigheter.
Men graviditeten är givetvis inget jag skulle vilja gå igenom utan längtan och drömmen om det stora, viktiga och verkliga som ska komma efteråt.
En av de stora lärdomarna med graviditeten har varit att jag har fått med mig en större förståelse, respekt och ödmjukhet inför andra som har ont eller svårt att röra sig, inför andra gravida och inför deras starka, fina partners som förstår och stöttar.
//Line
Ja, vad hände egentligen i kroppen när jag blev gravid? Det var liksom inte bara en mage som började växa. Hormonerna har levt loppan där inne och ställt allt på ända. Andra verkar inte se det men jag ser - jag är inte samma längre. I början hajade jag till när jag såg mig i spegeln, lite skrämd av att jag inte kände igen mig riktigt. Något med ansiktet var annorlunda. Huden förändrades på något sätt.
Kroppen kändes också annorlunda ganska snart. Blodet ökar ju fascinerande mycket i mängd när man blir gravid, kroppen kräver mer syre, man blir andfådd, trött och det var en omställning att plötsligt inte kunna hålla samma tempo i uppförsbackarna.
Jag fick tidigt ganska ont av foglossning och har haft mer eller mindre ont i ryggen/höfterna sedan vecka 14. Det är ändå något jag lärt mig leva med och det blev lite bättre när jag begränsade min rörlighet. Jag fick helt enkelt sluta med aktiviteter som att springa, hoppa, ta stora steg, sitta länge på en stol, komma upp från golvet eller sängen eller göra hastiga rörelser. Jag har fått en helt ny förståelse för hur det måste kännas att bli gammal och inte kunna komma upp när man ramlat eller varför de rör sig så himla långsamt så att man kan tro att de står stilla om man inte tittar noga.
Det var tufft en period i våras när jobbet kändes tungt, järnet var lågt och jag gick hem och grät av trötthet och värk varje dag. Janne är en ängel som har ork att ta hand om både mig och allt annat i sådana situationer.
Det långsammare tempot i kombination med mitt vanliga sug efter god mat och sötsaker gör förstås att jag ökat i vikt (mer än bara bebis, moderkaka, fostervatten och blod). Jag tror att jag äter något mer än vanligt också även fast jag inte fått några cravings efter något konstigt som jag inte brukar äta annars. Jag passar på att unna mig extra mycket tårta, våfflor, glass och sådant förstås när man ändå bara ska bli större. Det är skönt. Bry sig kan man göra sen. Törstigare än vanligt är jag förstås eftersom blod och vätska och fostervatten ska öka i mängd och bytas ut hela tiden. Ibland har jag vaknat och känt mig lite lätt bakis och uttorkad, fast förstås utan att ha fått en enda droppe vin kvällen innan. Nu när det närmar sig slutet börjar tyngden bli lite mer påtaglig för kroppen och i synnerhet fötterna som oftast värker ordentligt efter en promenad. Det närmar sig 20 kilos viktuppgång. Ni gulliga som påpekar att jag ser ungefär lika ut som innan fast med en liten rund mage, har nog bara glömt hur jag såg ut:
En smalis var jag ju faktiskt innan allt började på allvar. Jag hade själv glömt hur jag såg ut tills jag häromdagen återfann den här bilden som är tagen dagen efter vi fick veta att vi väntade barn. Men jag har förtroende för att jag kommer att gå ner det mesta igen efter barnet är fött.
Något som varit lite spännande är att brösten växt såpass mycket och man har fått lov att köpa ordentliga BH-ar för första gången någonsin. Det var nästan lika spännande som att se magen växa i början.
Allt det här med magen är förstås en intressant del av graviditeten. Jag har förstått att många gravida kan störa sig på kommentarer om magens storlek, människor som tar sig friheter att klämma på magen eller gissningar om barnets kön baserat på magens form. Jag har inte tyckt att folk varit jobbiga med sådant alls. Det bemötande min mage fått av omgivningen har känts välvilligt och gulligt. Och vart börjar och slutar egentligen min mage längre? Innan jag blev gravid tänkte jag mig nog att magen skulle växa ut som en slags böld från kroppen, en extra del av mig själv. Men så är det ju inte. Livmodern och barnet känns som någonting bortanför min egen kropp även fast det växer inuti kroppen och tar plats från allt som normalt sett brukar vara där. Tarmar, muskler, lungor och sådant flyttar sig och den nya, mjukare, rörliga, oformliga magen kan ge ett visst obehag - särskilt när jag ligger på rygg av någon anledning. En slags alien-känsla helt klart.
Jag förstår nu att man inte tycker att det är gulligt med gravidmage på sig själv, när man inte känner igen så mycket av sitt forna jag utan mer betraktar sig själv som en rätt otymplig behållare. Händerna på magen är inte där för att markera och stoltsera med magen (vilket jag lite smått irriterat kunde tänka om gravida tidigare), utan för att hålla emot en sparkande fot, bära upp en tungt studsande mage, klämma på delar som inte känns som de brukar, klappa lugnande på människan där inne av oro att den kanske inte ska trivas i sin trånga miljö eller så har händerna helt enkelt hamnat på magen för att det inte längre finns utrymme att vila armarna i knät eller i kors.
Ofta när jag går på stan eller sitter på bussen eller någonstans nu för tiden så känns det som att människor tittar mycket. Det är väldigt gulligt när folk gratulerar eller kommenterar magen, reser sig för att man ska få sitta eller tittar efter lite extra så att man har det bra. Det är fint. Jag tar inte illa upp när folk bryr sig.
Men när man känner sig stor som ett berg och alla kläder blivit för små och man går på stan i en helt vanlig klädaffär och försöker hitta något som inte är för litet och för tight att ha på sig och superspinkiga fjortisar tittar medlidsamt eller rent utav förvånat på en så känner man sig bara fel... fel och utanför. "Vad gör hon här?" får man för sig att de tänker. "Borde hon inte sitta hemma i sina mjukisbyxor istället för att gå här och tro att hon kan komma i några av de här kläderna?" inbillar man sig att de säger till varandra i smyg. Haha.. det är lite komiskt men då kan jag plötsligt känna mig utsatt. Så har det hänt att jag går till KappAhls bigsize-avdelning eller någon mammaklädesbutik och handlar istället för att få känna mig hemma även om kläderna inte var särskilt snygga egentligen. Jag fegar ur och anpassar mig.
Det kanske ibland kan låta som att jag inte uppskattar att vara gravid... och nja... det är förstås dubbelt. Jag är fullkomligt överlycklig, sprudlande över tanken på att jag har fått äran att bära vårt barn och kroppens alla förändringar är spännande tecken på att den växer och att det går närmare målet. Dessutom skulle jag ju säga att jag haft en enkel graviditet, utan illamående, komplikationer eller stora svårigheter.
Men graviditeten är givetvis inget jag skulle vilja gå igenom utan längtan och drömmen om det stora, viktiga och verkliga som ska komma efteråt.
En av de stora lärdomarna med graviditeten har varit att jag har fått med mig en större förståelse, respekt och ödmjukhet inför andra som har ont eller svårt att röra sig, inför andra gravida och inför deras starka, fina partners som förstår och stöttar.
//Line
måndag 22 augusti 2011
Vi buffar lite på varandra
Det är en konstig känsla att ha någon annan inuti sig. Det är liksom inte en del av min kropp som jag kan styra. Det är en annan människa som har en egen vilja och vi är än så länge väldigt begränsade i vår kommunikation. Det är sjukt häftigt att tänka på det...
/Line
söndag 14 augusti 2011
Namnförslag
Det närmar sig... Det stora beslutet. Vad för namn ska hen få leva med?
| Vega Lily Saga Eila Fiona Wilma Bonnie Ville Timo Egon Algot Alvin Billy Theodor |  |
fredag 12 augusti 2011
Andas
Profylax, dykmetoden, spiralandning... Allt verkar som lite samma och allt verkar så himla krångligt. Säkert skitbra men jag fattar inte. Hur i helskotta är det meningen att jag ska träna på att andas?? Det verkar så komplicerat. Andas hit och dit och lätt eller djupt eller halft eller medan du spänner eller klämmer eller framåtlutad eller står på huvudet?? Det verkade som lättare från början när de bara sa tänk på att slappna av och andas. När man ska börja träna på det med alla rekommenderade övningar så blir det ju helt förvirrat och inte alls avslappnat. Och hur ska jag träna på något som jag inte har en aning om hur det kommer kännas??
//Line
//Line
fredag 29 juli 2011
Ingen uppdatering på ett tag. De senaste gångerna vi varit hos barnmorskan så har hen legat med huvudet neråt och de tror att hen kommer ligga kvar så. Barnet har inte så mycket rörelsefrihet längre säger de men jag tycker att det i alla fall försöker en hel del. Sparkar, buffar, tryck och darrningar känner jag nästan hela tiden. Särskilt om jag sitter. Ibland känns det lite obehagligt eller nästan lite ont när hen sparkar med sina små vassa hälar mot sidorna eller trycker sig neråt. Men det är kul. Det gör att jag känner mig så nära.
Tydligen så har inte magen växt så mycket de senaste veckorna. De gjorde en extra koll för att se om barnet växer och magen hade på några veckor växt i alla fall 1 cm. Alltid något. Det verkar inte vara något att oroa sig över hur som helst.
Lite bilder från den senaste tiden.
Barnvaktsnöje 1: Pippis pappas båt.
Barnvaktsnöje 2: Strandmys.
Badpojke.
Enstaka skogsfynd.
Lite bilder från den senaste tiden.
Barnvaktsnöje 1: Pippis pappas båt.
Barnvaktsnöje 2: Strandmys.
En tjockis vinglade på Olles båt.
Badpojke.
Enstaka skogsfynd.
Annes supergoda födelsedagstårta. Den enda tårta jag lyckats med i mitt liv. Betyder det att jag kommer bli en bra mamma nu när jag lärt mig baka? Fast i sanningens namn så var tårtidén och genomförandet mest Jannes förtjänst så det betyder väl att han kommer bli en bra pappa då.
Middag på Barken Viking. Alkoholfritt vin ska man undvika enligt vissa. Enligt mig ska man inte undvika ett glas halv-lyx i åttonde månaden.
Annars skattar jag bad som hel-lyx.
/Line
onsdag 6 juli 2011
Curling och flipper
Det är lite spännande att fundera på hur man kommer att bli som förälder. Man har ju givetvis en viss aning om hur man är som person. Många gissar jag tror i alla fall att de kommer att vara rättvisa och göra rätt hela tiden. Men även den argaste kan smälta av ett par ledsna (o)skyldiga barnögon. Inget fel på det.
Läste idag om att det kommer att bli modernt med att vara motsatsen till curlingföräldrar. Nu ska man tydligen vara flipperföräldrar. Istället för att ta hand om och skämma bort ska man istället skicka ut barnet i verkligheten så fort som möjligt och sedan rädda dom när det gått åt skogen. Verkar vara nya trender varje vecka. Jobbigt om man vill följa dessa och vara i framkant måste jag säga. Jag tror i alla fall att vi kommer att bli helt exakt på pricket superperfekta föräldrar... När jag skriver detta så funderar jag precis på hur den perfekta förälderna är. Är det någon som vet?... Jag tar tillbaka tidigare påstående. Vi är två normalt funtade personer. Hur snett kan det gå? Den som lever får se :)
//Jan
//Jan
söndag 26 juni 2011
Midsommar
Midsommarhelgen med våra systrar i Stockholm var himla skön och rolig! Det blev frukost på balkong, grillning, bad, gröna lund och massa skönt, lugnt häng med mysig familj.
Tina och Malik som jobbar på sjukhuset visade mig kanyler som har samma storlek som epiduralen. Jag blir konstigt nog inte avskräckt av sådant utan snarare lugnad av att få sitta och hålla i den och känna hur den känns så att man är förberedd på ett annat sätt. Man vet vad det är man ska vänta sig. Jag vill gärna ha epidural om det finns tid till det när det är dags.
Jag är faktiskt inte alls orolig inför förlossningen som det känns nu. Jag ser tillochmed fram emot det även fast man är fullt medveten om att det kommer göra ont och vara hemskt på många sätt. Jag försöker förbereda mig genom att acceptera att jag inte kan ha kontroll på allt som händer, att det kommer göra väldigt ont och att jag antagligen kommer att bli rädd och vilja gå hem. Det är ok.
Vi fick massor av Mejas och Stellans gamla kläder till krabaten och en liten åsna som Meja hunnit leka in lite. Vi tar över traditionen från Annes familj att döpa gosedjur efter de som vi fått dem av eller som de på något annat sätt har koppling till. Jag har ägnat kvällen nu när vi kommit hem åt att sortera bland kläderna efter storlekar, packa upp och ställa i ordning lite grejer och längta.
Libero, Lisa, Maria, Chalmers, Meja och Jan har redan tagit plats i vagnen i väntan på att deras kompis ska komma.
v.29
I veckan var det barnmorskebesök igen. Den här gången kände hon på magen och konstaterade att barnet låg med huvudet var nedåt och att ryggen antagligen var bakåt mot min rygg så att ben och armar var framåt. Inte så konstigt då att man har kunnat känna och se så mycket rörelser utanpå magen om den gillar att ligga åt det hållet och sparka. Moderkakan har jag ju uppåt så den är inte ivägen på något sätt heller.
Barnmorskan visade för oss var man kunde ta tag på var sida om huvudet om man tryckte in händerna under magen. Det var faschinerande både att känna hur stort huvudet faktsikt är och att få känna hur den ligger så att man fått lite förståelse för vad det är man känner när den rör sig. Till viss del har man skapat sig någon slags bild av vem som är där inne men det är ändå svårt att föreställa sig att den är så stor och så... levande.
Vem är du och vem ska du bli, lilla människa? Jag längtar så det värker efter att få lära känna dig!
lördag 11 juni 2011
Inköpslista
Jag har hela tiden varit av den bestämda åsikten att man inte behöver en massa dyra grejer till sitt barn.... Det står jag fortfarande för. Men nu är det ju himla kul att gå och titta i babyaffärer och längta och tänka på att den där lilla filten man just står och tittar på kan vara en plats som vår lilla son eller dotter kommer att ligga mysa och kanske kräkas på. Man inser att det ligger så mycket glädje i att förbereda allting. Som när man längtar och planerar så mycket inför en resa att man börjar packa tre månader innan.
Bara valet av vagn är ett helt kapitel i sig och det ska vi ta i ett eget inlägg.
Vissa tycker att man ska vänta med att köpa saker till barnet för att det faktiskt kan hända något hemskt och tänk om man då står där med alla grejer... ja vad ska man göra då? Inte är det grejerna eller ekonomin som kommer att vara det stora problemet i det läget. Sådana olycksfåglar ska inte få ta längtan och lyckan i att planera ifrån oss.
Vissa tycker att man inte kan köpa saker till barnet förrän man vet vilket kön det är och till dem vill jag bara säga: välkommen till 2011. Könshistorien får jag kanske också ta i ett eget inlägg om jag orkar.
Vi har läst på, frågat runt vad andra tyckt varit bra att ha, tittat i affärer, sökt på nätet och gjort en inköpslista med saker som vi känt att vi vill ha och kan förbereda inför förlossning, amning och den första tiden. Vi har handlat en hel del av grejerna redan, en del som vi hittat på blocket och i secondhandaffärer och några saker har vi köpt nytt. Ett par grejer har jag blivit lovad från min syster. Några av sakerna har vi känt varit nödvändiga och andra har vi helt enkelt kommit fram till att vi vill ha.
Plastad frotté
Lakan
Täcke
Säng
Madrass
Resesäng
Skötbord, förvaring
Skötunderlag
Badbalja
Badlakan
Filtar, tjocka och tunna
Hygienartiklar, blöjor
Overall
Mössa, vantar
Strumpor
Tröja
Body, sparkdräkt
Byxor
Babysitter
Babygym
Bumbo
Åkpåse
Babyskydd, adapter till vagn
Bärsjal
/Line
Bara valet av vagn är ett helt kapitel i sig och det ska vi ta i ett eget inlägg.
Vissa tycker att man ska vänta med att köpa saker till barnet för att det faktiskt kan hända något hemskt och tänk om man då står där med alla grejer... ja vad ska man göra då? Inte är det grejerna eller ekonomin som kommer att vara det stora problemet i det läget. Sådana olycksfåglar ska inte få ta längtan och lyckan i att planera ifrån oss.
Vissa tycker att man inte kan köpa saker till barnet förrän man vet vilket kön det är och till dem vill jag bara säga: välkommen till 2011. Könshistorien får jag kanske också ta i ett eget inlägg om jag orkar.
Vi har läst på, frågat runt vad andra tyckt varit bra att ha, tittat i affärer, sökt på nätet och gjort en inköpslista med saker som vi känt att vi vill ha och kan förbereda inför förlossning, amning och den första tiden. Vi har handlat en hel del av grejerna redan, en del som vi hittat på blocket och i secondhandaffärer och några saker har vi köpt nytt. Ett par grejer har jag blivit lovad från min syster. Några av sakerna har vi känt varit nödvändiga och andra har vi helt enkelt kommit fram till att vi vill ha.
Plastad frotté
Lakan
Täcke
Säng
Madrass
Resesäng
Skötbord, förvaring
Skötunderlag
Badbalja
Badlakan
Filtar, tjocka och tunna
Hygienartiklar, blöjor
Overall
Mössa, vantar
Strumpor
Tröja
Body, sparkdräkt
Byxor
Babysitter
Babygym
Bumbo
Amnings-BH
Bröstpump
Mjölkersättning
Amningskudde
Drickskål
Drickskål
Nappflaska
Fryspåsar
VagnFryspåsar
Åkpåse
Babyskydd, adapter till vagn
Bärsjal
/Line
v.28 (27+0)
Såhär ligger det till just nu:
Mamman tycker att tid och väntan är tråkigt och önskar att barnet kunde komma ut nu! Nästan TRE månaders väntan till och mammans brist på tålamod känns inte som en bra kombo. Men det är häftigt med alla rörelser och väntan är också spännande på sitt sätt.
Mamman och pappan har läst på litegrann om psykoprofylax och känner ingen större oror inför förlossningen som det ser ut nu.
Mamman underhåller sig så länge med att äta ännu mer glass och lägga på sig lite extra kilon och samtidigt gnälla lite över att hon blivit tjockare. =) Så kan det gå.
Mamman och pappan har läst på litegrann om psykoprofylax och känner ingen större oror inför förlossningen som det ser ut nu.
Mamman underhåller sig så länge med att äta ännu mer glass och lägga på sig lite extra kilon och samtidigt gnälla lite över att hon blivit tjockare. =) Så kan det gå.
Hen, ungen, "den där", krabaten, barnet... är nu 38 cm lång och väger ca 1,2 kg. Huvudet är 27 cm i omkrets och foten är 5 cm lång. Den hör och känner igen musik och röster, öppnar och stänger ögonen och kan skilja på ljus och mörker.
/Line
måndag 6 juni 2011
v.27
På begäran - här kommer en helkroppsbild. Jag och magen. Varsågoda. =)
Vi ska försöka bli bättre på att uppdatera här med bilder och annat.
So long.
Line
torsdag 26 maj 2011
Barnmorskebesök
Magen har växt vansinnigt fort det senaste och det sparkas och knuffas runt av bara sjutton där inne. Idag var det dags för barnmorskebesök, något som jag sett fram emot men som visade sig vara ganska innehållslöst.
Vecka: 24+5
Magens storlek: 24 cm
Krabatens längd: ca 33 cm
Hjärtslag: 145/min
Mammans vikt: 72 kg
Allt såg tydligen bra ut. Skönt att höra förstås men jag har inte varit orolig. Allt känns ju ok. Bara jag som är sliten, antagligen på grund av att blodvärdet var lågt och att jobbet tar mycket kraft. Får bli bättre på det med järnintaget (ge järnet!).
Om ett par dagar ska vi ut och resa, jag och krabaten. Italien ska förhoppningsvis behandla oss väl.
/Line
Vecka: 24+5
Magens storlek: 24 cm
Krabatens längd: ca 33 cm
Hjärtslag: 145/min
Mammans vikt: 72 kg
Allt såg tydligen bra ut. Skönt att höra förstås men jag har inte varit orolig. Allt känns ju ok. Bara jag som är sliten, antagligen på grund av att blodvärdet var lågt och att jobbet tar mycket kraft. Får bli bättre på det med järnintaget (ge järnet!).
Om ett par dagar ska vi ut och resa, jag och krabaten. Italien ska förhoppningsvis behandla oss väl.
/Line
tisdag 10 maj 2011
Gravidnöjen
Mitt största nöje dessa dagar är att ligga och titta på magen när man kan se och känna att det rör sig där inne. Sjukt spännande! Inget slår det. Kanske nöjet i att äta glass ligger någonstans i närheten.
/Line
/Line
torsdag 28 april 2011
Preggognäll på hög nivå
"Du ska njuta av din graviditet. "
Jaha... hur då? Jag är nog inte urmodern själv utan antagligen ganska mycket vekling för jag är redan trött. De senaste dagarna har jag tillochmed gråtit på vägen från jobbet av trötthet, ångest och värk. Jag vill inte ens gå dit längre. Ska det vara så?
Det skulle väl vara mysigt att vara gravid? Titta på mammakläder, babygrejer och njuta av väntan. Tid att planera och drömma. Nej, jag vet knappt vilken vecka jag är i längre och jag njuter inte av graviditeten.
Jag skäms för att jag har ont av foglossningen för jag känner mig så himla vek och jag är orolig för att tröttheten och värken ska bli värre ju större jag blir.
Jag är stressad över allt jag ska tänka på och hinna med innan barnet föds.
Jag får ångest och skäms för att jag tycker synd om mig själv när jag är för trött för att göra saker som borde vara roliga eller enkla.
Jag känner mig begränsad för att jag inte kan röra mig som vanligt eftersom saker jag alltid gjort annars känns obehagligt, tar emot eller gör ont.
Jag vet att jag borde träna för att må bättre och det alltså är mitt eget fel att jag mår om jag gör.
Jag längtar som en dåre efter barnet och önskar att jag bara fick vara helt ego och bara tänka på oss.
Framförallt känns det faktiskt sjukt ensamt att inte våga prata med någon om det här för jag är rädd att verka gnällig, så att jag får lov att skriva det i bloggen istället. =)
Nu har jag bokat in sjukgymnastik, yoga och vattengympa för att ta tag i min hälsa för det har jag läst ska vara bra. Sådär. Duktig flicka. Lite mer grejer i almanackan. Betyder det att jag får ta bort något annat??
Jaha... hur då? Jag är nog inte urmodern själv utan antagligen ganska mycket vekling för jag är redan trött. De senaste dagarna har jag tillochmed gråtit på vägen från jobbet av trötthet, ångest och värk. Jag vill inte ens gå dit längre. Ska det vara så?
Det skulle väl vara mysigt att vara gravid? Titta på mammakläder, babygrejer och njuta av väntan. Tid att planera och drömma. Nej, jag vet knappt vilken vecka jag är i längre och jag njuter inte av graviditeten.
Jag skäms för att jag har ont av foglossningen för jag känner mig så himla vek och jag är orolig för att tröttheten och värken ska bli värre ju större jag blir.
Jag är stressad över allt jag ska tänka på och hinna med innan barnet föds.
Jag får ångest och skäms för att jag tycker synd om mig själv när jag är för trött för att göra saker som borde vara roliga eller enkla.
Jag känner mig begränsad för att jag inte kan röra mig som vanligt eftersom saker jag alltid gjort annars känns obehagligt, tar emot eller gör ont.
Jag vet att jag borde träna för att må bättre och det alltså är mitt eget fel att jag mår om jag gör.
Jag längtar som en dåre efter barnet och önskar att jag bara fick vara helt ego och bara tänka på oss.
Framförallt känns det faktiskt sjukt ensamt att inte våga prata med någon om det här för jag är rädd att verka gnällig, så att jag får lov att skriva det i bloggen istället. =)
Nu har jag bokat in sjukgymnastik, yoga och vattengympa för att ta tag i min hälsa för det har jag läst ska vara bra. Sådär. Duktig flicka. Lite mer grejer i almanackan. Betyder det att jag får ta bort något annat??
//Line
söndag 24 april 2011
Kickin' it out
Nu sparkas ungen.
Det känns oftare på insidan säger Line. Jag har försökt känna efter men för det mesta känner jag inget. Inte förrän idag. Kändes som att någon petade på min hand inifrån en gång. Sen var det lika lugnt som tidigare. Mållös spänning. Jag vill ju bli sparkad på igen. Man börjar ju ifrågasätta om jag verkligen kände en spark när det inte kommer fler. Det var samma sak när vi första gången hörde hjärtat med dopplern och tappade bort ljudet för att inte hitta det igen på länge.
I challenge you, you unborn child!
Det känns oftare på insidan säger Line. Jag har försökt känna efter men för det mesta känner jag inget. Inte förrän idag. Kändes som att någon petade på min hand inifrån en gång. Sen var det lika lugnt som tidigare. Mållös spänning. Jag vill ju bli sparkad på igen. Man börjar ju ifrågasätta om jag verkligen kände en spark när det inte kommer fler. Det var samma sak när vi första gången hörde hjärtat med dopplern och tappade bort ljudet för att inte hitta det igen på länge.
I challenge you, you unborn child!
//Jan
torsdag 21 april 2011
Håll i er! Preggokvinnan talar...
Jo jag har haft en så kallad hormonvecka. Upp ner upp upp neeeeer...
Helt otroligt vad man kan känna sig dum i huvudet när sådana dagar kommer. Ena stunden strålande lycklig för att solen skiner och det luktar gott och världen är vacker och allt är bra och spännande och inspirerande!
Nästa stund tappar man det där underbara och allt blir sjukt jobbigt. Man känner sig maktlös och kontrollerande. Jobbiga drömmar som man haft på natten hänger kvar och obehagliga fantasier blir plötsligt svåra att skilja från verkligheten. Det är då små saker kan bli väldigt stora. Man bryter ihop utan att veta varför. En kollega förstod precis vad jag menade och gav ett exempel från sin graviditet:
Hon är törstig och hennes man går iväg och köper Fanta till henne. När han kommer tillbaka skriker hon och gråter:
-Varför köpte du inte Cola???!! Förut brukade du köpa cola som du vet att jag tycker om!! Du känner inte mig längre!!!!! Bryr du dig inte om mig alls???!!
Varpå han lugnt traskar tillbaka till affären och köper cola istället.
Haha. Man kan skratta åt det sådär i efterhand. Skönt med kollegor som gör att man inte känner sig ovanligt störd. Men kanske allt det där knasiga bottnar i en rädsla att gå igenom allting själv. Att inte vara tillräckligt viktig för sin partner. En rädsla för att vara ensam om sina känslor och om graviditeten.
Just för tillfället är allting fint i alla fall! Ute står världen i blom, jag har en underbar sambo och vi sitter på en skön tågresa upp mot en väntande påskhelg med familjen.
/Line
Helt otroligt vad man kan känna sig dum i huvudet när sådana dagar kommer. Ena stunden strålande lycklig för att solen skiner och det luktar gott och världen är vacker och allt är bra och spännande och inspirerande!
Nästa stund tappar man det där underbara och allt blir sjukt jobbigt. Man känner sig maktlös och kontrollerande. Jobbiga drömmar som man haft på natten hänger kvar och obehagliga fantasier blir plötsligt svåra att skilja från verkligheten. Det är då små saker kan bli väldigt stora. Man bryter ihop utan att veta varför. En kollega förstod precis vad jag menade och gav ett exempel från sin graviditet:
Hon är törstig och hennes man går iväg och köper Fanta till henne. När han kommer tillbaka skriker hon och gråter:
-Varför köpte du inte Cola???!! Förut brukade du köpa cola som du vet att jag tycker om!! Du känner inte mig längre!!!!! Bryr du dig inte om mig alls???!!
Varpå han lugnt traskar tillbaka till affären och köper cola istället.
Haha. Man kan skratta åt det sådär i efterhand. Skönt med kollegor som gör att man inte känner sig ovanligt störd. Men kanske allt det där knasiga bottnar i en rädsla att gå igenom allting själv. Att inte vara tillräckligt viktig för sin partner. En rädsla för att vara ensam om sina känslor och om graviditeten.
Just för tillfället är allting fint i alla fall! Ute står världen i blom, jag har en underbar sambo och vi sitter på en skön tågresa upp mot en väntande påskhelg med familjen.
/Line
måndag 18 april 2011
Size
Graviditetsvecka: 20 (19+2)
Mammans vikt: 67 kg
Krabatens längd: ca 19cm
Den egna uträkningen jag gjort på nätet redan i vecka 5 stämde precis med det datum vi fick efter rutinultraljudet. Det känns häftigt nu när man vet lite bättre hur vårt barn har det där inne. Huvudet ditåt. Rumpan ditåt. Rullar runt lite. En annan förståelse. Fast det är fortfarande overkligt att jag har en riktig människa inuti mig.
Jag tycker mig kunna känna svaga fosterrörelser nu. Mest idag. Antagligen för att jag varit på föreläsning och suttit stilla hela dagen och haft möjlighet att känna efter. Det känns som att en liten bubbla studsar till där inne. Svagt. Men spännande.
/Line
Mammans vikt: 67 kg
Krabatens längd: ca 19cm
Den egna uträkningen jag gjort på nätet redan i vecka 5 stämde precis med det datum vi fick efter rutinultraljudet. Det känns häftigt nu när man vet lite bättre hur vårt barn har det där inne. Huvudet ditåt. Rumpan ditåt. Rullar runt lite. En annan förståelse. Fast det är fortfarande overkligt att jag har en riktig människa inuti mig.
Jag tycker mig kunna känna svaga fosterrörelser nu. Mest idag. Antagligen för att jag varit på föreläsning och suttit stilla hela dagen och haft möjlighet att känna efter. Det känns som att en liten bubbla studsar till där inne. Svagt. Men spännande.
/Line
söndag 17 april 2011
torsdag 14 april 2011
Who's your daddy.
Här ska man bli pappa. Känns ju finfint. Lines mage växer för var dag. Men det är länge kvar, snart halvtid. Ungen har börjat röra på sig är Line övertygad om men det är svårt att urskilja från vanlig tarmverksamhet. Jag har tänkt att jag också skulle vilja känna barnet röra sig och sparkas å sånt. Men jag unnar dom upplevelserna till Line. Det är ju trots allt hon som är gravid. Jag får vänta tills det känns på utsidan. Sen är det ju inte en dans på rosor att svansa runt med en liten människa i magen och själva födseln är ingen hobby direkt. Som sagt, länge kvar innan den kommer ut. Det är egentligen helt sjukt hur formbar en kropp kan vara. Knodden ska ju komma ut ur .. ja ni vet vad. "Utgången" är ju ingen motorvägstunnel direkt. Men folk (kvinnor) föder ju titt som tätt här i världen trots att det verkar göra jä**igt ont. Kudos till alla kvinnor och till min blivande barnmor, Line.
tudiluu bloggen
/Jan
tudiluu bloggen
/Jan
måndag 11 april 2011
Doppler
Vi köpte en doppler så att vi skulle kunna lyssna på barnets hjärtljud. Det är en helt fantastisk grej! Jag är så himla glad att man har den nu när jag ännu inte lyckats känna några fosterrörelser. Den lugnar en när man blir lite orolig och ger mig ett stort leende på läpparna varje gång vi har lyssnat.
I början var jag lite tveksam eftersom jag hört att man inte ska använda den för ofta. På paketet står att man ska använda den max 2 ggr per dag. Men jag kom fram till att lagom brukar vara bäst. Så det har blivit att vi har använt den ca 1 gång i veckan/ varannan vecka.
Vi hade lite tur och kunde höra hjärtljuden första gången i vecka 11, men sen var det svårt att hitta dem igen. Efter vecka 15 har det dock inte varit svårt att hitta.
När vi köpte vår Caremaxx doppler medföljde en liten, liten tub gel som man ska på magen ha för att kunna höra något. Nu när den börjar ta slut så gick jag till apoteket för att köpa nytt. Först sa de att man skulle ha Blågel, för det hade man tydligen använt tidigare. Men nya bud gott folk! Man ska ha något som heter Glidslem som fungerar friktionshämmande på huden.
Sammanfattningsvis så jag är supernöjd med min doppler och det ska bli kul att kunna dela ljuden med familj och släkt när jag träffar dem nästa vecka!
I början var jag lite tveksam eftersom jag hört att man inte ska använda den för ofta. På paketet står att man ska använda den max 2 ggr per dag. Men jag kom fram till att lagom brukar vara bäst. Så det har blivit att vi har använt den ca 1 gång i veckan/ varannan vecka.
Vi hade lite tur och kunde höra hjärtljuden första gången i vecka 11, men sen var det svårt att hitta dem igen. Efter vecka 15 har det dock inte varit svårt att hitta.
När vi köpte vår Caremaxx doppler medföljde en liten, liten tub gel som man ska på magen ha för att kunna höra något. Nu när den börjar ta slut så gick jag till apoteket för att köpa nytt. Först sa de att man skulle ha Blågel, för det hade man tydligen använt tidigare. Men nya bud gott folk! Man ska ha något som heter Glidslem som fungerar friktionshämmande på huden.
Sammanfattningsvis så jag är supernöjd med min doppler och det ska bli kul att kunna dela ljuden med familj och släkt när jag träffar dem nästa vecka!
/Line
Still no movement
Morgonstund. Jag försöker ligga helt stilla och koncentrerad och känna efter. Väntar på att något ska röra sig där inne. Att man ska känna något kurrande, bubblande eller sprattlande i magen som inte är helt vanliga krångliga tarmar.
Jag lägger handen på magen. Som för att försöka fokusera koncentrationen till ett område där jag vet att du borde vara. Men jag känner bara min egen puls som dunkar så att magen studsar. Lite frustrerande att inte ens kunna känna om du lever där bakom. Att inte kunna se in i sig själv. Men jag vet att du är där. Snart närmar vi oss redan halva graviditeten och jag längtar tills du kommer ut!!
/Line
Jag lägger handen på magen. Som för att försöka fokusera koncentrationen till ett område där jag vet att du borde vara. Men jag känner bara min egen puls som dunkar så att magen studsar. Lite frustrerande att inte ens kunna känna om du lever där bakom. Att inte kunna se in i sig själv. Men jag vet att du är där. Snart närmar vi oss redan halva graviditeten och jag längtar tills du kommer ut!!
/Line
måndag 4 april 2011
Into the jungle of prams
Då var det dags att göra ett seriöst försök att utforska baby och barnmässan. På att-göra-listan stod barnvagnstestning på mässans ökända testbana överst. Banan är inte nådig, färden går över stock och sten, i sandlåda samt sicksack mallan blomkrukor med mera. Prepare for a bumpy ride... Vi konstaterade snabbt att stockarna var det största hindret för kategorin med små svängande hjul fram. Sen är ju inget omöjligt om man kör tillräckligt fort. "Lite" guppig färd bara. Men det var nog lika bra att vi inte fick testa vagnarna med barn i. Hade nog varit ett rätt hyffsat hjärnskakat barn efter denna tur.
//J
fredag 1 april 2011
Kommentarer
Nu har jag fixat inställningar så att det går att kommentera om man vill.
Mer uppdateringar och kanske lite bilder på magen kommer snart. Är inte säker på att vi hinner lägga upp det i helgen dock eftersom det är flyttdags. På söndag kör vi upp för backen till en större lägenhet som vi ska hyra i andra hand i väntan på annat. Det ska bli väldigt skönt att få mer ljus och utrymme, färre trappsteg och större säng! Jag ska inte bära egentligen eftersom jag fått lite problem med foglossning som värker i rygg och höfter. Så vi hoppas på flytthjälp. ;)
/Line
Mer uppdateringar och kanske lite bilder på magen kommer snart. Är inte säker på att vi hinner lägga upp det i helgen dock eftersom det är flyttdags. På söndag kör vi upp för backen till en större lägenhet som vi ska hyra i andra hand i väntan på annat. Det ska bli väldigt skönt att få mer ljus och utrymme, färre trappsteg och större säng! Jag ska inte bära egentligen eftersom jag fått lite problem med foglossning som värker i rygg och höfter. Så vi hoppas på flytthjälp. ;)
/Line
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)